Onsdagen den 2 oktober kl 18.00 firar Ekumeniska Kommuniteten och Kungsängens församling ökenmässa i Västra Ryds medeltidskyrka.
Brödbakningsliturgin inleds kl.15.00 i Pilgrimsgården, Gällöfstavägen 54 i Västra Ryd. Efter mässan serveras en enkel måltid i Pilgrimsgården med samtal utifrån kommunitetens regel.
Herre, lär oss be är temat på det nyutkomna numret av tidskriften Pilgrim, med en portalartikel av dominikannunnan och författaren syster Sofie O.P. som omgående väckt stor uppmärksamhet.
”Profetisk” och ”anmärkningsvärd” är några av kommentarerna till artikeln där syster Sofie – som i dagarna utkommer med sin självbiografi Stairway to Heaven – berättar om kärleken till den stad där hon är uppväxt, men också vemodet när hon i dag återvänder.
Jag har gått långa promenader genom stan och försökt komma tillbaka in i Stockholms själ. Men jag når inte in. Det är som att krama ett vykort, en glättig yta. Eller som att en kvävande filt av ensamhet trycks mot ansiktet och lägger sig mellan mig och den atmosfär jag söker gripa. Det känns som att själva luften är laddad av tomhet och övergivenhet. Mina drömmars stad verkar ha blivit som en vacker kvinna med ett kvävt ångestskri i strupen.
Syster Sofie delar sin dröm om att staden som en gång var helig mark, med en ö uppkallad efter den helige Ande, på nytt skulle bli en plats för tillbedjan:
Men för mitt inre ser jag ändå något annat här nu: … Jag ser hur tillbedjans kraftfält sprider sig som genom osmos ut i Stockholm, tränger in i varuhusen och upp i ensamhushållens trappuppgångar. Man vädrar en okänd doft. Dras med in i denna intensiva ström av tillbedjan vänd mot Gud ensam. Ensamheten bryts. Den vackra damen i NK:s rulltrappa gör plötsligt halt och vänder om. Överger helgongalleriet med Yves Saint Laurent för en annan doft och en annan mystik än den sensuella. Och genom den enda smala rynkan som frilagts genom tårarna framträder äntligen avbilden i det inre. Det sanna ansiktet frilagt av Kristi nakenhet.
I årets tredje utgåva av Pilgrim skriver även Anders Arborelius, Maria Küchen, Magnus Malm, Ellen Merete Finnseth, Benjamin Ekman och Grethe Livbjerg. Numret innehåller en längre intervju med den franske författaren Jacques Philippe.
I en rad katolska tidningar världen över publiceras i dag, den 20 september, en stor exklusiv intervju med påven Franciskus.
Intervjun är gjord under den senare delen av augusti månad i hans privata arbetsrum i Santa Marta-huset i Vatikanen och frågorna ställdes av jesuitpater Antonio Spadaro, chefredaktör för den italienska jesuittidskriften La Civiltà Cattoli. Intervjun genomfördes under flera dagar och den utvecklades till ett öppenhjärtigt och självkritiskt samtal där påven redogör för sin bild av världsläget i stort och i synnerhet av den katolska kyrkans belägenhet i dagens värld. Givetvis talar Franciskus om uppdraget att vara påve. Och han kommenterar en lång rad frågor som är omtvistade inom kyrkan i dag. Men framför allt berättar han om de andliga källor som inspirerar hans egen tro och hur de har hjälpt honom att under årens lopp mogna som människa.
En av de mest anmärkningsvärda avsnitten i påvens intervju är hans tankar om faderskap. Kanske ligger här den avgörande nyckeln för att närma sig hans pontifikat. Vad är en papa, som italienarna kallar honom? För Franciskus är det inte en ofelbar övermänniska utan en något äldre, något mera erfaren men samtidigt svag och syndig medvandrare på trons väg. En pappa är inte heller en ungkarl, en självupptagen ogift man, som Franciskus är rädd att många celibatära präster kan bli. En far i andlig bemärkelse är en man vars liv vittnar om trons befriande budskap, det är en missionär, en mystiker, en typ som likt tullindrivaren Matteus har lämnat sina pengar för att följa Kristus – och framför allt en barmhärtig människa.
Tidskriften Signum utkommer i dag med ett extra nummer där intervjun i sin helhet finns publicerad i översättning av Anders Piltz. Den kan beställas på signum.se och kommer att finnas tillgänglig gratis från den 25 september.
På ledarsidan i dagens upplaga av Svenska dagbladet skriver teologen Joel Halldorf om de förändringar som redan skett sedan Jorge Bergoglio blev påven Franciskus.
I Vatikanen pågår en revolution i det tysta. Förändringarna handlar inte om lärodokument och andra bokstäver, utan går djupare. Det handlar om andan. Några år till, och allt är förändrat, skriver Joel Halldorf, som är lektor i kyrkohistoria vid Teologiska Högskolan i Stockholm och tillhör den gudstjänstfirande församlingen i Bjärka-Säby.
Många var samlade när Ekumeniska Kommuniteten senaste onsdag firade ökenmässa i Göteborg. Vi gläder oss över att få möta våra vänner på olika hålla i landet kring den gudstjänst som är så karaktäristisk för kommunitetens spiritualitet.
Kommande vecka, på torsdag den 19 september, firas ökenmässan kl 18.00 i Helige Johannes Teologens kyrka i Linköping på inbjudan av fader Misha Jaksic och S:ta Annas ortodoxa församling. Kyrkan ligger på Stengatan 4.
Den sextonde söndagen efter pingst gästades vi av pastor Stanley Sjöberg, en profil i svensk kristenhet under ett halvt sekel. Han predikade i mässan, och höll ett tankeväckande föredrag efter kyrkfrukosten om Guds vrede och Guds kärlek.
Onsdag 11 september kl 18 firar Ekumeniska Kommuniteten höstens första Ökenmässa i Linneakyrkan i Göteborg (Linneagatan 35). Liturgin firas enligt ordningen för Eukaristin i Övre salen.
Efter gudstjänsten delar vi soppa och bröd och samtalar om liturgin.
I kväll, lördagen den 7 september, hålls bönevaka i Övre salen på Nya Slottet mellan kl 19-22. Med hela den världsvida kyrkan förenar vi oss i bön om fred och försoning i Syrien och överallt där krig råder.
Pastor Stanley Sjöberg är gästpredikant i söndagens mässa i Slottskapellet Bjärka-Säby den 8 september kl 08.00.
Efter gudstjänsten håller han frukostföredrag över ämnet: “Guds vrede uppenbarad genom Mose i GT, i motsats till Guds kärlek uppenbarad genom Jesus i evangelierna.”