Måndagen den 1 december håller Ekumeniska Kommuniteten en regional samling i småländska Vaggeryd. Vi inleder med att fira mässa i Vaggeryds kyrka kl 18.30 tillsammans med vår preses.
Vänner till kommuniteten hälsas varmt välkomna att delta.
Från och med det nya kyrkoårets början firas söndagens mässa i Slottskapellet kl 8.30. Lovsången till den Uppståndne firas därmed kl 07.30.
Alla hälsas hjärtligt välkomna!
Onsdagen den 26 november kl 18 firas ökenmässa i S:t Peters kyrka i Stockholm och i Betlehemskirken i Køpenhavn.
Alla hälsas hjärtligt välkomna!
Ekumeniska Kommunitetens tidebönsbok för advent har nå gått till tryck, och beräknas komma den 25 november. För den som är angelägen att få boken redan till första söndagen i advent går det bra att redan nu beställa den. Det sker enklast genom att sätta in 182 kr (boken kostar 150 kr, porto 32 kr) på plusgiro 530838-2. Beställningar utanför Sverige tas emot på: info@ekibs.se.
Tidebönsboken för advent är en provutgåva och omfattar 540 sidor.
I eftermiddag inleds brödbakningsliturgin i Vasakyrkan i Göteborg inför kvällens ökenmässa, som firas i Mariakapellet kl 18.00. Efter gudstjänsten delar vi soppa och bröd i församlingshemmet.
Alla hälsas hjärtligt välkomna!
Liturgin för bakningen av nattvardsbrödet har nu utkommit i en vacker och användarvänlig bok, som går att ha uppslagen på bakbordet så att psaltarpsalmerna kan läsas även när man själv bakar. Boken, som är tryckt i trådhäftat hårdband är formgiven av Tomas Einarsson och innehåller bilder av Zandra Erikshed.
Boken, som kostar 150 kr, kan beställas från: info@ekibs.se
Foto: Zandra Erikshed
Lördagen den 9 november inbjuder Johannesakademin till november månads översättningsseminarium i domkyrkotornet i Linköping kl 10.15. Denna gång är det pastor Jonas Eveborn som talar över ämnet Mellan öknen och staden – öknens erfarenhet som relief till livet som småbarnsförälder mitt i stadens brus.
Dagen i Domkyrkan börjar med morgonbön i koret kl 9.00, följt av frukost. Efter föreläsningen fortsätter översättningsseminariet sitt arbete med den tematiska samlingen av ökenfädernas tänkespråk. Alla hälsas hjärtligt välkomna att delta!
I skyn av vittnen som omger oss fylldes ännu en plats när en av Nordens mest färgstarka kristna profiler under 1900-talet, Edin Lövås, insomnade sent på aftonen till Alla helgons dag. Han skulle fylla 94 år den 26 november.
Edin Lövås var pionjär och profet, den nordiska retreatrörelsens fader i modern tid. Han var den förste som introducerade begrepp som retreat, meditation och mystik i protestantisk kristenhet i Norge och Sverige. Det skedde redan på 1950-talet. ”Edin är 20 år före din tid”, sa en professor som läste hans första böcker.
När Lövås 1950 utgav boken Kanskje dette är vejen, och två år senare Åndelige Övelser for en Kristusdisippel, där han inspirerad av Ignatius av Loyola gav vägledning till den så kallade Jesusmeditationen, var det inte många som förstod vad han ville säga. En stor del av upplagan blev liggande i en källare.
År 1956 började han bygga retreatcentret Sandom i Jotunheimens fjällvärld. Nu bröt stormen lös. ”Norge har fått sitt första protestantiska kloster”, skrev tidningarna. I Missionsförbundet, där han hade sin andliga hemvist och var verksam som pastor, anklagades han för att ägna sig åt ”spiritism”. Och efter en intervju i norsk radio gick samfundsledningen offentligt ut och förklarade att man inte ville ha något samröre med Lövås. Det var början på en 15 år lång ”exil”, då ingen i norsk frikyrka frågade efter Edin Lövås. Under den perioden ägnade han somrarna åt en intensiv retreatverksamhet och tillbringade de övriga delarna av året i Sverige.
”Jag känner ingen bitterhet över att jag motarbetades så kraftigt”, sa han senare i livet när han såg tillbaka på denna period. ”Det är ju sant att det vi byggde upp liknade ett kloster. Dessutom använde vi liturgi och det var man inte vad vid.” Med tiden skulle dock Edin Lövås vinna respekt och förtroende i vida kretsar inom kristenheten. Han ledde retreater för hela det norska biskopskollegiet och med tiden sökte sig även Missionsförbundets ledare till hans retreatgård. Det första föraktade initiativet på 1950-talet ledde till framväxten av ett nätverk av retreatgårdar på olika håll, och kom även att öppna dörren för retreater i Sverige.
Personligen lärde jag känna Edin Lövås som medlem av tidningen Nytt Livs referensgrupp på 1980-talet, där han också ingick. Den självklara atmosfär av bön som omgav honom lämnade djupa intryck. Edin Lövås var en människa med en intensiv kärlek till evangeliernas Kristus, och det var denna som sökte sig nya vägar när han tidigt kom i kontakt med Ignatius av Loyolas litteratur. Här inspirerades Edin Lövås till det som så många kommit att förknippa honom med och som blev ett av hans viktigaste bidrag till nordisk kristenhet: Jesusmeditationen. En enkel böneväg där man med hjälp av en evangelietext bjuder in Jesus i sitt liv. I dag är den ignatianska spiritualiteten uppskattad och brukad i vida kretsar. Edin Lövås var en vägröjare för denna Kristuscentrerade böneform inom protestantisk kristenhet. ”I meditationen förenar vi oss med Jesus Kristus och går tillsammans med honom till Gud, vår himmelske Fader”, sa han.
En annan av hans böcker som bidrog till att skapa klarhet var Maktmänniskan i församlingen, skriven efter att han sett alltför många exempel på hur missbruk av ledarskap kunde föröda en församling.
Edin Lövås kom även i ett tidigt skede – redan på 1960-talet – att besöka Taizé och lära känna dess grundare, broder Roger. Vid den tiden hade inte många hört talas om det numera världsberömda franska klostret, men Edin fick med sig inspiration och impulser från detta möte som blev avgörande för honom. Han kom sedan att ofta återvända dit. ”I Taizé har den helige Ande skapat en märklig böneatmosfär som man sugs in i vare sig man vill det eller inte”, sa han.
Som en djärv ekumenisk frontgestalt visade Edin Lövås hur viktiga strömmar från katolsk och ortodox spiritualitet är möjliga att förena med de frikyrkliga väckelserörelserna. Själv höll han alltid fast vid den inspiration som den karismatiska förnyelsen gett honom, något han på ett självklart sätt förenade med den ignatianska spiritualiteten. Han beskrev sig själv som ”en fisk som simmar i alla slags vatten”. Det innebar inte en okritisk hållning inför olika företeelser, men han hade förmågan att förena det goda från olika andliga traditioner i kyrkan.
Edin Lövås kom att bli ett av de mest aktade namnen i nordisk kristenhet, en gärna hörd talare på konferenser och med ett författarskap som fått stor ekumenisk genomslagskraft. Hans inflytande i Norge sträckte sig långt utanför kyrkorna och 2006 fick han “Konungens förtjänstmedalj i guld” för betydelsefulla insatser för Norges folk.
I dag skördar vi frukten av hans första kritiserade initiativ till retreater på 1950-talet. I en tid när centrifugalkrafterna obönhörligt slungar oss mot ytan har retreaten blivit en omistlig form för andlig fördjupning och vägledning, uppsökt av människor i alla kristna traditioner.
Vi lyser frid över Edin Lövås ljus minne.
Peter Halldorf
Artikeln är publiceras i följande tidningars nätupplagor:
www.dagen.se
www.dagen.no