Palmsöndagen

Nu inleds den Stilla veckan, eller Stora veckan som den kallades redan på 300-talet i Jerusalem. Under de närmaste dagarna utspelar sig världshistoriens avgörande händelser.

Palmsöndagen har fått sitt namn av att folket skar kvistar från träden och lade framför Jesus när han red in i Jerusalem. Den första kända beskrivningen av en processionsgudstjänst på palmsöndagen är från 380-talet i Jerusalem när biskop Kyrillos ledde gudstjänstfirandet. Den inleddes på Olivberget, varifrån Jesus kom från Betania, och avslutades med att allt folket vandrade i procession in i staden med palmkvistar och Hosiannarop. Pilgrimen Egeria, som besökte Jerusalem under en påsk vid denna tid, skildrar hur hela folket vandrar ”under hymner och antifoner och med det återkommande omkvädet: Välsignad är han som kommer i Herrens namn”. Hon skriver:

Alla barn deltar, också de minsta som inte kan gå och därför bärs på föräldrarnas axlar. Alla bär kvistar av palm eller olivträd, och så ledsagas biskopen på samma sätt som Herren den gången ledsagades.

Palmsöndagens väsentliga händelse är välkomnandet av Kristus. Han kommer nu som konung, inte bara som vår lärare och mästare. Han kommer till oss personligen – ”din konung kommer till dig” – för att bestiga vårt hjärtas tron. De mantlar som folket breder ut framför Jesus representerar våra ägodelar, vår trygghet, alla våra idéer, begär och föreställningar. Allt får vi lägga ner framför Jesus, överlåta åt honom, och bli en del av det rike där han ensam är kung.