Stora tisdagen

Tisdagen i den Stilla veckan är Jesus tillbaka på tempelområdet. Han håller ett av sina stora tal om domen och tidens slut. I många traditioner läser man därför under måndagen och tisdagen Jesu tal om Människosonens ankomst.

Är det denna dom som nu väntar? Påskskeendet är ett eskatolgiskt drama. De säkraste svaren på våra frågor om tidens slut, och vår oro inför framtiden, finner vi vid den tomma graven. Men vi är inte där ännu.

Senare under dagen är Jesus inbegripen i en frän diskussion med fariseerna och de skriftlärda. Han ropar ut sitt ve över Israels lärare, och planerna att gripa Jesus börjar ta form bland översteprästerna. ”Under tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kajafas palats och kom överens om att gripa Jesus med list och döda honom.”

Kristus är brudgummen som skall överges av alla, av sina närmaste, av hela skapelsen, ja, av sin egen Fader. Gud, min Gud, varför har du övergivit mig! I Jesu rop på korset uppfångar vi ett verb – överge – som bara finns på annat ställe i Bibeln. I Första Mosebokens andra kapitel, där det heter att mannen ska överge sin far och sin mor för att leva med sin hustru, ”och de skall bli ett”.

Inför påsken möter vi en utmanande och djärv tanke: på samma sätt som en man måste överge sin far och sin mor för att bli ett med sin hustru, måste Kristus, vår brudgum, bli övergiven av sin Fader för att kunna bli ett med kyrkan, Kristi brud.