Frikyrkligt helgon vördas
Vid Kräcklinge kyrka i Närke ligger predikanten, författaren och psalmdiktaren Emil Gustafson begravd. Ekumeniska Kommuniteten besöker hans grav i samband med minnesdagen (se synaxarium för 5 maj) och ihågkommer denne sällsamme gestalt som kallats ett ”frikyrkligt helgon”.
Gustafson var något av en modern anakoret, en i sann mening ”monastisk” människa. I hans skrifter återkommer uttryck som det ”odelade hjärtat” och det ”vidgade hjärtat”, toner som står att känna igen från gudsälskare i alla tider. Genom Emil Gustafson letade sig den stora kristna mystiktraditionens ådror in i den frikyrkliga rörelsen på svensk mark. Han var förmedlare av evangeliet, genomsyrad av Bibelns språkvärld, men också en solitär som i en annan tid och på en annan plats kanske blivit ordensgrundare och munkfader. Nu blev han andlig fader för en stor grupp evangelister som han vägledde genom sina brev.
I avslutningen av boken En Konungs brud skriver Emil Gustafson:
”Vad himmelska inte kan mottaga, det har han berett för oss syndare. Och det finns tillräcklig nåd att leva som ett helgon. Solen bländar vårt öga, men vilar i daggdroppen. Så vill även han som är ”Rättfärdighetens sol”, vila i oss, vila till dess vi går upp i honom, såsom daggdroppen uppslukas av solen, vila till dess vi förlorat vår egen skugga, och det varken talas om Paulus eller Apollos, utan Kristus är allt och i alla.”